Alla dikter, texter och även bilden är 
© Angelica, 14 år från Dalsjöfors.

Tack Angelica  för att du delar med dig av dina upplevelser av mobbing
och att du uppmanade mig att göra en sida om  mobbing.

Lycka till i ditt fortsatta liv!







Av dikterna och berättelserna nedan så förstår vi alla
hur svårt den mobbade har det. 

Jag hoppas du som läser det tar lärdom och att 
vi kan få bort mobbing helt från hem, skolor och arbetsplatser.
Vi måste våga gå emot dem som mobbar och säga ifrån.
Vi måste reagera starkt mot mobbingen.

Det är aldrig legalt att mobba någon.

Vi måste lära våra barn att alla är lika värda
oavsett hudfärg, hårfärg, ögonfärg  eller vad det nu kan vara.

Vi måste bekämpa mobbing och tala om det
i hemmen och på förskolan.
Inrätta mobbingteam i skolan.
Ta upp mobbing på arbetsplatser!



Jag hoppas det som Angelica utsatts för aldrig mer händer!


~Ingrid~







Dikter



Styrkan i att stanna.

Om de någonsin hinner ikapp mig
så kommer de att trycka upp mig mot
vägen och skrika massa lögner åt mig
Ifall de hinner ikapp mig så kommer
de att vara hotfulla och slå mig och
knuffa på mig. Ifall de hinner ikapp
mig vart jag springer kommer de
att göra mig illa och de kommer att
göra allt för att lyckas med det.
Jag stannar.

~Angelica~





Igen.
(Ironiskt menad dikt)

Smärtan,
när du slår mig
och sparkar mig
och yrseln
när du kastar omkull mig
på marken
känns bra
och välbekant
och jag ber dig:
Gör det igen, Tack.

~Angelica~







Nu lämnar jag skolan.

Jag vill egentligen inte bli kallad skolkare.
Men nu lämnar jag skolan.
Jag orkar inte ta emot mer slag.
eller knuffar och elaka ord.
Så nu lämnar jag skolan.
För att få slippa er en stund
Jag vill egentligen inte gå.
egentligen vill jag nog stanna och slåss.
Men jag orkar inte med fler slag.
eller hånskratt och elaka miner.
Jag orkar faktiskt inte mer.
Nu lämnar jag skolan.

~Angelica~




Två berättelser ur verkliga livet 


Det gör så ont inom mig nu. 
Minnena gör ondare än händelserna vilka gör så ont de också. 
Det kan vara små saker som i Torsdags då Sara bara sparkade till mig utan anledning 
när jag gick förbi henne och hon och Hanna bara skrattade.

Mitt ben fick inte ont, men jag fick. 

Eller när alla kallar mig för mitt efternamn och retar mig för det hela tiden. 
De brukar upprepa mitt namn flera gånger eller bara säga Hej och mitt namn. 
Det är så litet men ändå så ont. 

Eller som i Fredags då jag gick ut ur matsalen och bemöttes av David som sa:
 "Flytta på dig, jävla idiot!" och jag,
 vad hade jag gjort honom? Ingenting! 
Jag hade bara råkat gå för nära hans väg. 

Små saker kan göra så ont. 
Små elaka saker som händer hela tiden, som upprepas och aldrig slutas.
 Mitt hjärta värker.
 Det är sånt som får en att vilja skära i sig själv. 
Och i Fredags så kom Sara fram till mig och sa: "Skaffa ett liv!"
Jag har ett liv och jag behöver minsann inte lägga ner någon koncentration alls på att viska, 
skratta och komma med små elaka kommentarer varje gång 
en särskild person råkar komma inom mitt synfält. 
Jag behöver inte ens leta efter en person att göra illa 
för jag vill inte göra någon illa. 

Visst skyll ni på att hon varit mobbad tidigare... Jag då? Jag? 
Jag har för fan varit mobbad hela min skoltid, men mobbar jag människor för det? 
Nej, För jag är stark och klarar mig!"
Det är bara mig själv jag mobbar, 
jag dödar mig själv och genom att skära i mina armar 
dödar jag mitt hjärta så jag slipper känna.

~Angelica~




Julavslutningen i femman är en av de saker jag kanske aldrig kommer att glömma. 
Jag var på väg hem och det var så kallt att jag frös för jag hade inte så tjocka kläder på mig. 
Jag önskade att jag hade haft på mig varmare kläder. Till en början var allt bra. 
Jag var glad att skolan var slut och jag njöt av allt: Solen som lyste, kylan, 
barnen som skrattade och fäktades med pinnar. 
Allt var bra, tills HAN dök upp. 

HAN som tror att HAN äger hela världen. 

Naturligtvis skulle HAN gå mellan de två pojkar som fäktades med pinnar. 
När den ena av misstag råkade knuffa till honom så vräkte han ur sig en elak kommentar. 
(mindre välvalda/fina ord) Barnen som var mycket yngre än vi två såg skräckslagna ut. 
"skyll dig själv om du skulle tränga dig emellan där!" Sa jag, mest till deras försvar. 
Han kom fram till mig och slog mig. 
Jag sprang efter honom och slog tillbaka, han tog då tag i mig, 
slängde mig med full kraft in i ett träd.

Jag minns att jag låg där på marken och grät och att ingen gjorde någonting, 
inte ens de som jag försvarat.
 Jag minns hur jag låg där och skakade och väntade på 
att han skulle försvinna utom synhåll så att jag skulle våga gå.

 Ingen gjorde någonting.

 Inte någonting

Jag minns att under fyran och femman blev jag slagen varje dag. 
Jag minns det inte som någon stor dramatisk händelse 
eftersom det blev en del av vardagen. 

Det blev något vanligt.

 Slag efter slag.
 Kanske var det meningen att jag skulle bli slagen.
 Kanske gjorde jag något fel jag inte lade märke till. 
Kanske var det helt enkelt fel att vara jag. 
Jag minns att ibland när jag blev slagen började jag gråta. Då kallade de mig lipsill. 
Jag minns också starkt en gång då de varit taskiga mot mig 
och jag sprang därifrån och de ropade efter mig: 
"Försvinn, och kom inte tillbaka!" J
ag ville aldrig komma tillbaka men jag var tvungen. 

Jag minns så många gånger de slog mig, sparkade mig och sa taskiga saker. 
Jag minns att jag inte var rädd för döden och att jag ofta längtade till den. 

Det är inte rätt, en tioåring ska inte längta till döden. 

En gång knöt jag ett skärp runt halsen och väntade in döden. 
Jag vet inte varför jag inte dog den gången. 
Jag har många gånger ångrat det och jag har känt att allt varit hopplöst 
men trots allt som hänt är jag glad att jag ännu lever, 
det finns stunder jag aldrig skulle fått uppleva ifall jag dött så tidigt.

 Nu är jag vid liv och det är jag glad för.

 Jag är glad över att få träffa mina två systerdöttrar 
som föddes långt efter mitt självmordsförsök. 

Jag är glad för att jag har underbara vänner.

~Angelica~









Goda råd

Till dig som blir mobbad:

Ge aldrig upp, hur tungt det än känns, Kämpa!
 Det händer kanske inget ifall du bara står ut,
 du måste kanske kämpa mot dem också. 
Du kommer att möta skrämmande situationer
 men så länge du kämpar så kan du klara det.

Prata med någon.
 Det är inte ditt fel och du har ingenting att skämmas för. 
Du klarar det inte ensam och du behöver hjälp, 
dessutom så mår du inte bra över att bära allt inom dig, 
en dag kommer allt ändå att brista.

Gör inte dig själv illa genom att till exempel skära i dig själv, 
svälta dig själv eller annat som är dåligt för dig 
och hata inte dig själv. 
Det hjälper inte alls, jag lovar.






Till dig som ser saker eller vet vad som händer:

Ta tag i det hela, ifall du inte kan göra något så se iallafall till 
så att någon som kan göra något gör något.
Prata med den som är utsatt och försök få fram vilka det är, 
vad som händer och låt personen få prata ur sig,
 det vet jag att personen behöver.






Till dig som mobbar:

Troligen har du problem som du försöker bearbeta 
genom att mobba någon, 
men jag lovar: 
det hjälper inte alls du mår bara sämre av att mobba folk. 

Jag tycker att du borde söka hjälp för dina problem 
och tänka lite mer på hur du behandlar folk.
 Kanske folk blir sårade för hur du behandlar dom. 
Till och med skolans tönt har känslor 
och jag tror inte att ditt samvete är det renaste 
ifall personen i fråga begår självmord.



~Angelica~





Vad är mobbning?

 

Mobbing innebär först och främst 
att det händer flera gånger under en längre tid. 
Det kan vara fysisk mobbing eller psykisk mobbing. 
Oftast är det flera personer mot en.

 

Fysisk Mobbning.

Fysisk mobbing är när man under en längre tid utsätts för 
saker som skadar ens kropp tex.

Slag
Sparkar
Knuffar
Fälleben/krokben. (det har ju lite olika namn här och var)
Tafsning
Stryptag

 

Det kan också vara att de trycker upp en mot väggen, 
att de häller vatten på en i matsalen, 
att de spottar på en och liknande eller olika saker.

 

Psykisk Mobbning.

Psykisk mobbning innebär att några gör någon illa 
utan att nödvändigtvis röra personen. tex.

Hånskratt/hånleenden

Himlar med ögonen

Pekar finger

Fryser ut

Kommer med elaka kommentarer som:

Fetto, du är ful, alla hatar dig, lipsill, tönt, 
nörd, hora, subba, flata, fjolla, bög, äckel mm.









Mobbning kan ge den drabbade ärr för livet,
 inte bara synliga ärr utan ärr i hjärtat,
 det är de ärren som gör ondast, 
även efteråt.


~Angelica~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~






Länkar

 

Mot mobbing - mobbning

Samtal.Nu

Rädda Barnen - mobbning

Barnombudsmannen - Mobbning






Midi: Boyzone/No matter what








5 april 2004

© Inbe